Lyssnar på Kino i radions P1 och känner mig på gott humör. Inser att jag istället - helst med hängande huvud - borde fördjupa mig i eftervalsdebatten. Men eftersom jag just nu förbereder mig för diverse möten i Bryssel under de närmaste dagarna och tycker att det känns oerhört spännande så har jag svårt för det. Alltså att hänga med huvudet. Varför krångla till det? Vi behöver både våra kärnväljare och dom som inte alltid röstar med oss. Europaparlamentsvalet är ingen mall för nästa val. Det är fortfarande ett annat sorts val. Kvalitetsdiskussionen om förskola och sjukvård och det faktum att också människor i Stockholm blir av med sina jobb p g a krisen. Alltså: Vi måste tänka framåt - utan att kapa trossarna till våra värderingar. Blev följaktligen glad när jag läste Victoria Palms blogginlägg om Stockholm och situationen efter valet. Hon är klok!

Sverige fortfarande lite eljest

Valdeltagandet ökade, vi socialdemokrater fick 140 000 fler väljare, det främlingsfientliga partiet kom inte in. Så kan man också summera EU-parlamentsvalet. D v s vi är lite eljest i ett EU där valdeltagandet går fortsatt nedåt, där de socialdemokratiska partierna tappat sitt stöd och där de främlingsfientliga haft oroväckande starka framgångar.

Den politiska utmaningen är att göra det avvikande till norm. Och frågan är om vi kan använda EU-nivån till att göra det. Går det?

Själv känner jag viss oro för att Europaparlamentet gör sig mindre viktigt för väljarna istället för tvärtom. Idag finns det alltför många som avstår sin rösträtt och tar avstånd från ett parlament och ett samarbete som luktar elitprojekt, ineffektivitet, otydlighet. Om Europaparlamentsvalen förvandlas till en arena för högerextrema rörelser, för udda och tillfälliga enfrågepartier (OBS! Detta är ingen anklagelse mot Piratpartiet) och personvalda ytterligheter så kan parlamentet på några få mandatperioder istället ha förvandlats till en kufarnas marknad. Vilket sannerligen inte kommer att öka legitimiteten.

Själv kan jag konstatera att vi borde ha varit öppnare i integritetsfrågorna i slutet av valrörelsen; alltför många väljare har ingen kännedom om att socialdemokraterna röstat nej till FRA. Och vi måste bli bättre på att föra ett samtal med väljarna i storstadsregionerna utan att för den skull glömma resten av landet. Det lärde vi redan efter riksdagsvalet 2006 men teori är en sak, praktik en annan.

Men samtidigt måste vi självfallet tänka igenom hur vi ska arbeta i Europaparlamentet. Hur ska vi visa att de politiska skillnaderna är lika stora där som i varje annat parlament?

Nu börjar det brännas…

Jag lyssnar till Kent (Elite på Vapen och Ammunition) i en paus mellan torgmötena denna valdag. Älskar den. För att den handlar om att man måste veta varifrån man kommer när man väljer åt vilket håll man ska gå. För elitprojekt eller för en ordning som öppnar för löntagare, kvinnor, pensionärer, det där som kallas för “vanligt folk”.

Stärkt av Kent kastar jag mig ut i valspurten igen.

Sugen på mer

Pusta inte ut!

Sista (?) debatten före valet i radions P1. Och sedan pusta ut…? Nej, absolut inte. Kampanjarbetet fortsätter förstås fram till söndagkväll. Så här långt har ju de allra flesta inte röstat - och många bestämmer sig dessutom mycket sent. Ibland inte förrän de befinner sig i vallokalen.

Bland moderater tycks råda viss desperation. Först deklarerade partisekreterare Schlingmann att dom skulle köra en “nationalistisk” valrörelse. Sedan skulle dom satsa på Vårdval Europa (i SvT i morse, i debatten med Mona, backade Reinfeldt definitivt ut ur den frågan) och nu återstår bara lite allmänt prat om behovet av stabila statsfinanser som onekligen känns lite udda i en Europaparlamentsvalrörelse. Särskilt som vi vet att borgerliga regeringar brukar köra svensk ekonomi åt skogen och att den moderata upptagenheten av detta ämne handlar om att försöka få oss att glömma just denna moderata oförmåga innan det är dags för nästa val.

För oss har det varit en given dagordning sedan länge: Jobben, kollektivavtalen, miljön. Och det är också vad vi talat med människor om. Vårt engagemang är äkta. Frågorna är direkt kopplade till våra grundvärderingar. Vi har inte bytt fot. Och vi kämpar vidare. Ibland med stark vind i ryggen.

På ett av dagens valmöten - i Tensta - ställdes frågor till mig, Jan Eliasson och Carin Jämtin om allt från miljöpolitik till läget i Mellanöstern. Ett intensivt möte i en fullsatt lokal.

Men över oss alla svävade ett mörkt moln: Resultatet i det holländska Europaparlamentsvalet. En stor framgång för ett främlingsfientligt extremparti. 

Som en “vanlig” valrörelse

 Nu påminner Europaparlamentsvalrörelsen om en “vanlig” valrörelse. D v s tempot är hysteriskt, utspelen, näthatet, kraven på enkätsvar, kommentarer och intervjuer växer över ens huvud. Jag tror att jag gör det enda rätta: Tar det lugnt och förbereder mig för morgondagens slutdebatt i SvT.

Har förstått att bloggarna berättar en av dessa fantastiska historier som tycks flyta upp till ytan i slutet av valkampanjer. Nämligen att uthyrningsföretaget Hyrlett skulle ha kopplingar till moderata politiker. Det skulle onekligen förklara en del av det som fick mig att reagera på företagets marknadsföring.

Men just nu koncentrerar jag mig på det som kommer att vara viktigt om jag blir invald i Europaparlamentet. D v s de regler - och de politiker - som sett till så att lönedumpning istället för likabehandling gäller på svensk och europeisk arbetsmarknad.

Uppdämt behov av politikersamtal ?

 Solen brände i ansiktet på Möllevångstorget i Malmö i dag. Det var fler som ville tala med mig efter än under mötet: Om hur det är att vara 1960-tals-invandrare och se hur arbetslöshet och segregation slår ut de flyktingar/invandrare som kommit senare. Om eliternas ersättningar. Om hur man som torghandlare tyngs av regelkrånglet.

Uppdämt behov av att få prata politik med en politiker? Ja, jag tror det. Även om debattordningsmännen skulle döma ut frågorna som för mycket inrikespolitik och för lite Europapolitik för att passa i en EU-valrörelse så var det himla bra.

Det där kom igen vid dörrknackningen i koloniträdgårdsområdet Jägershill, nära Jägersro, och på kvällsmötet i Landskrona några timmar senare. Många frågor om a-kassa och pensioner. Och om hur man kan få jobb när det inte finns några jobb att “coacha”.

På väg från 8 procents arbetslöshet mot 12 procent kanske redan om ett år så kan jag inte låta bli att tänka på hur samtalen kommer att låta då.

Toppmöte om ungdomsarbetslösheten?

Inled det svenska ordförandeskapet med ett toppmöte om ungdomsarbetslösheten. Det förslaget formulerade Martin Schulz, ordförande i den socialdemokratiska Europaparlamentsgruppen, och jag vid ett seminarium idag. Med en mycket snabb och kraftig ökning av arbetslösheten bland Sveriges och EU:s unga vore det en respektingivande start. Tror ni att regeringen nappar?

I övrigt var seminariet en bra genomgång av medlemsländernas problem med lönedumping - och en enig socialdemokratisk grupps krav på likabehandling och icke-diskriminering på europeisk arbetsmarknad. Blir intressant att se hur den svenska statsministern ska hantera denna enighet under ordförandeskapshösten.  

Maud sätter spår

En gång i tiden var Maud Olofsson chef för Hushållningssällskapet i Västerbotten. Det blev en dyrköpt erfarenhet för de människor som hon skulle göra till framgångsrika småföretagare. Svampodling var en av hennes idéer. Konkurser och ekonomiska problem blev resultatet.

När det gäller SAAB har Olofsson valt att under månader tala illa om företaget, bråka offentligt med VD:n alternativt vara fullständigt passiv. Konsekvenserna kan visa sig bli mycket kostsamma för hela folkhushållet. Och för alla de människor som drabbas både inom SAAB och långt utanför företaget.

Det är en svart dag för Sverige. Och Maud Olofsson regerar vidare……

Moderata sagor och krass verklighet

Inledde dagen med en minidebatt i TV4:s morgonprogram. Christofer Fjellner gör precis som alla andra moderater de senaste veckorna - d v s låtsas att vi tycker likadant och att vi ska samarbeta med varandra i Europaparlamentet. Den sortens sagor kan han ju dra för sina MUF-kompisar.

Om några timmar kommer den socialdemokratiska parlamentsgruppens ordförande Martin Schulz till Stockholm för att delta i ett expertseminarium om lönedumpningsdirektivet. Ser fram mot det. Men arbetsmarknadsläget är samtidigt ett stort svart hål. På rekordtid har ungdomsarbetslösheten i Stockholm ökat med 78 procent! I andra delar av landet växer köerna av unga utanför socialkontoren (såg det bl a i Falun häromdagen).

Att skolas in i bidragsberoende istället för att skolas in i jobb och praktik är den realitet som regeringen Reinfeldt skapat.

Vi håller på dig, ropar de unga bandmedlemmarna som ska spela i TV-studion efter min minidebatt med den unge moderaten Fjellner. Jag håller på er, ropar jag tillbaka.

Och det lovar jag verkligen att försöka bevisa.